Det gröna som identitetsskapande stadsbyggnadselement

Lövrie, Karl (2003) Det gröna som identitetsskapande stadsbyggnadselement. Doctoral diss. Dept. of Landscape Planning, Alnarp, SLU. Acta Universitatis agriculturae Sueciae. Agraria vol. 423.

Full text available as:

PDF 1033 Kb

Abstract

Tillsammans med hus och vägar bygger trädgårdar, parker, naturområden och andra gröna områden upp kvarter, stadsdelar och städer. Det grönas betydelse i detta sammanhang utgör grunden för att i denna avhandling föra en diskussion kring det gröna som identitetsskapande stadsbyggnadselement utifrån det strukturella synsätt som under det senaste årtiondet har vuxit sig starkt i den kommunala planeringen, ofta sammanfattad som grönstruktur.

Avhandlingen utmärks, förutom av problemställningen kring analysen av grönstrukturens identitetsskapande funktion, också av mer grundläggande frågor kring grönstruktur. Dels gällande grönstrukturens identitet, det vill säga vad grönstruktur är och kan vara både som objekt och struktur, dels rörande grönstrukturen som stadsbyggnadselement, det vill säga de gröna områdenas relation till övriga staden.

Utifrån en kulturell syn på de gröna områdena lyfts gröna koncept fram som viktiga identitetsskapande element. Samtidigt betonas ett morfologiskt strukturperspektiv i synen på grönstruktur till skillnad från det i planeringen traditionella objektperspektivet, där grönstruktur betraktas som ett enhetligt, separat och sammanbundet objekt i stadsmiljön. Vidare uppmärksammas att synen på de gröna områdena som det obebyggda i staden medför en oklar identitet som stadsbyggnadselement. Det riskerar att öka ”exploateringen” av gröna områden samtidigt som det gröna ges en passiv roll i stadsbyggandet.

Som exempel på ett grönt koncept och med ett morfologiskt strukturperspektiv diskuteras villaträdgården som stadsbyggnadselement i avhandlingen. I Eslöv har tre villaområden och 189 villaträdgårdar studerats med avseende på tomtstorlek, trädgårdsstorlek och förträdgårdarnas bredd. Området med bredast förträdgårdar hade störst andel häckar mot gaturummet och flest höga träd på förträdgårdarna. Detta villaområde upplevdes grönare och mer småstadsmässigt än de två andra. Fastighetsindelningen kan här sägas utgöra en central grönstrukturerande faktor avgörande för villaträdgårdarnas identitetsskapande funktion i områdena.